Ska inte fira med min släkt i år efter att min syster och äldre bror sagt en del saker som jag inte gillade.

Min mamma är så klart ledsen över att jag inte vill hem till mina föräldrar men jag vill inte träffa dom.

Får se vad jag ska göra.

Så här kan det se ut i ett land där folk försöker undvika varandra större delen av året. Ni kan inte undvika era medmänniskor 360 dagar om året och bli ledsna över att ni är ensamma under julledigheten. Öppna upp er och försök knyta an till människor. Sverige må ha en god välfärd jämfört med de flesta länder i världen, men tro fan att svenskar ändå lyckas må sämre.

Det här med traditioner är intressant. Att upprepa samma sak året runt från vaggan till graven. Hur orkar man? Alla föreställningar och förväntningar. Blir människor aldrig, trötta, lessa och besvikna på spektaklet?

Att träffas kan man göra året runt om man önskar, varför är det så viktigt vid högtider? Det är väl mest butiker och mathandeln som är vinnare i slutändan.

Jag kan träffa folk under dessa tider, men jag trivs utmärkt i mitt eget sällskap, precis som resten av året.😀

Jag känner mig smått unik i den frågan. Jag har folk att fira jul med, och ska åka dit för att inte vara oartig, men skulle helst sitta hemma själv och se på Kalle Anka. Möjligtvis med en kopp te till. Även om det kommer bli roligt att träffa släkten så trivs jag bäst själv.

Så jag är varken ofrivilligt ensam, eller fast med outhärdliga släktingar, eller i en julidyll där vi alla dansar runt granen. Mitt julfirande blir lite som omeletterna min styvpappa lagade åt oss till middag som barn: Vi hurrade inte, men vi åt upp utan att vilja klaga.

Ska köpa sushi och käka det under julafton och spendera min dag i sängen liggandes medans jag kollar på serier/filmer. Det är jätteskönt och jag klagar inte på hur ensamt det är, vill bara njuta så mycket jag kan. Julmat och att vara med familjen är bara jobbigare och inte min grej så ingen idé att fira skiten.